|
|
| Den sjätte februari inleder filmklubben Haunted House sin sjätte säsong av filmiska sparkar mot censurivrarna. Som vanligt är det vulgärt, kusligt, klassiskt, perverst, spännande, vackert och alldeles utmärkt bra. Ingen lär löpa risken att slippa beröras av åtminstone några av de genrer som representeras. Troligast är då kanske att tittaren veknar vid betraktandet av Haunted Houses nya husdjur, kannibalfilmen. I efterdyningarna av det tidiga 80-talets moraliska panik, genererad av debattprogrammet Studio SS, började det talas om att det förekom s.k. snuffmovies i videobutikernas hyllor. Två av de filmer som utpekades, givetvis på helt falska grunder, var Cannibal Ferrox och Ruggero Deodatos banbrytande Cannibal Holocaust. Givetvis visar Haunted House denna säsong bägge. Framför allt Cannibal Holocaust står ut som en sant inspirerande film, med så skilda adepter som Man Bites Dog och Natural Born Killers. Liksom de två sistnämnda leker den med medias roll i våldsbrott, i detta fall är det ett girigt amerikanskt filmteam som åker till Afrika för att i rent spekulativt syfte tubba infödingar till kusliga avrättningar och bestraffningsmetoder… Nu, 18 år senare, är Cannibal Holocaust fortfarande en av de mest obehagliga filmer som har gjorts. Inget för de vekmagade, alltså. En annan film med svagt kannibalistiska tendenser är den konstigt komiska Bloodsucking Freaks. Sällan har mer bisarra filmer visats på bio: handlingen utspelar sig på en off-off-Broadwayteater, där den Kejsar Mingliknande Sardu och hans Weng-Wengaktige dvärg torterar nakna kvinnor på scenen, och själva blir Scheikade bakom densamma. Alla teaterbesökare tror givetvis att det är båg, och uselt gjort båg till råga på allt. Ack, hur fel de hava! Ty i Sardus kulna källare bor mängder med kannibalzombiekvinnor i bur. När publiken buar ut showen, tar Sardu en gruvlig hämnd på några utvalta gapstarar. ”Den mest misantropiska filmen någonsin.” Mu-ha-ha-ha! I höstas var några av de mest begapade, besökta och bejublade filmerna representanter för sleazegenren, dit även s.k. WIP-filmer (Women in Prison) räknas. I vår visas både det klassiska Jess ’Jesus’ Franco-eposet Sadomania och den i England nyligen totalförbjudna och omdebatterade Bare Behind Bars. Franco har- olistat- co-regisserat en Orson Welles-film, men är mer känd för att representera allt det som genren är känd för: naket, snusk, osmaklighet och våld i stora stora lass. Sadomania är kanske den filmen där han tar genren längst- snuskgubbevarning, sålunda. Sleazegenren har annars en av sina portalfigurer i Ilsa(Dyanne Thorne), som i sina filmer omväxlande är sadistboss för ett harem, avhoppad sadist-KGB:are med glädjehus, eller som i vårens film, Ilsa- She-wolf of the SS, helt enkelt sadistisk lägerkommendant. I She-wolf… utnyttjar Ilsa de manliga krigsfångarnas kroppar, för att när de- hrmm!- inte längre räcker till skära av deras dolmar. En av HHs absoluta favoriter är annars den gigantiske Russ Meyer; förra terminen visades fyra av hans filmer, bl.a Beneath the Valley of the Ultravixens och Up!. För den som inte känner till Russ, kan man beskriva honom som ”the Eisenstien of adult movies”, som en filmguide skrev. Eller också helt enkelt som svinbra! Normalt så kännetecknas en Meyerfilm utav en massa tuffa, storbystade kvinnor, mesiga karlar med stora dasar, helt flippad handling, våld och humor av bästa sort. Dessutom genomsyras dom ofta av ett enormt moraliskt patos! Vårens bägge Russfilmer Finders Keepers, Lovers Weepers och Mondo Topless hör inte till de mest kända, men är självklart mer sevärda än det mesta. Den första, från 1968, är ”en smutsig historia om ett rånförsök på en go-gobar och de många liv det berör.” I sanning en rörande skröna. Mondo Topless, å andra sidan är… tjaa… mest Mondo Topless. En chockerande historia, helt enkelt. Hong Kong-filmen får också sitt genom Saviour of Souls (se annorstädes), Black Cat, en hightech Nikita-ripoff med boostad action, Hong Kong- stylee, och Holy Virgin vs. the Evil Dead, en tölpsminkad kategori 3-zombievampyractionrulle med buskistendenser! Annan humor representeras av världens bästa våldskomiker, Adrian Edmonson och Rik Mayall, i Bottom Live 2, inspelad på riktig teater och allt. Denna gång lyckas dom nästan avrätta drottningen med sin hembyggda fyrverkeripjäs (en skottkärra fylld med Semtex!) och hamnar helt sonika i ett sinkabirum fyllt av galna rövbultare… Andra guldkorn under våren är Funnyman (Christopher Lee i ’Monty Python meets Hammer Horror’ tokslasher), Doll Squad av Corpsegrinders-regissören Ted V. Mikels(med Tura Satana -Va-va-voom!), Coffy(våldsam blaxplotation med Pam Grier som langaravrättare), Maniac och Stagefright (psykoslashers extraordinaire), samt klassisk skräck i Sound of Music-regissören Robert Wises The Haunting och i snygga 65-psykopatfilmen The Collector. Med mera. Haunted House visar film på storbildsvideo på bio Södran i Mejeriet alla tisdagar 19.30 och 21.30. Priserna är fortfarande desamma som 1993: obligatoriskt medlemskort kostar 10 kr och varje film 20 kr. Helt enkelt det billigaste och bästa nöje man kan ha utan sprit eller säng. Oo-er. |