|
|
| Dom lägger sig inte ner och dör precis, folket bakom den bisarra filmklubben Haunted House. Efter januari månads djupdykningar i Hong Kong-filmer kör de den 25 februari igång sin åttonde säsong av obskyra och välbehövligt udda filmvisningar på Bio Södran i Mejeriet. Hos Haunted House är alla genrer välkomna, bara de är bra och sällan visade. Efter höstens excesser i högklassig kritikerrosad skräck är det nu dags för att efter en visit i skumhetens Mecca, San Francisco, återuppliva 'low-brow'-psykotroniska alster en masse. Förutom all den gamla vanliga splattern, slusket och mystiskheterna, förstås. Bland 50/60-talsfilmerna av dubiös kvalitet märks exempelvis lågbudgetkungen Roger Cormans A Bucket of Blood, en sedelärande historia om vad som kan hända när en hep cat till beatnikkonstnär går för långt- det genereras supersjuk kitch, ladies and gremlins. Samma anda finner vi i den britanniskt kusliga The Crawling Eye, lite åt John Agar-hållet, det vill säga 'vetenskapsmän räddar jorden från vidriga ondheter', denna gång i form av krälande jätteögon. Huga huga, som det heter, sommarstuga. Vidare bjuds på ett drama av Del Tenney, mannen bakom den odödliga strandskräckisen The Horror of Party Beach, denna gång elokvent betitlat I Eat Your Skin. Filmen tar sig en titt på vad som händer när man korsar cancerforskning med loas lärjungar, nämligen en armada av mordlystna zombies. Roligt snarare än skrämmande, precis som sig bör. Roligheter av liknande dignitet står att finna i filmen med det passande namnet Terror in the Haunted House, länge slaktad av censursaxar men nu restaurerad av den legendariske mystikern Johnny Legend. Legend har genom digert arbete gjort att filmen återigen blivit vad den en gång var: "Banned by the U.S. Government, First picture in PSYCHORAMA! - the fourth dimension using subliminal communication!" Kan man begära så fasligt mycket mer? Liknande betitlad är mästerregissören William Castles House on Haunted Hill med skräcknestorn Vincent Price i huvudrollen. Castle och Price står även till tjänst med The Tingler, även den engelsk femtiotalsskräck av notoriskt hög klass med ryggmärgssugande iglar som bovar i dramat. Värda att nämnas i genren är även Castle of Blood med svunna tiders scream-queen Barbara Steele, samt den legendariska, groteska och ytterst bisarra kultrullen Spider Baby med Lon Chaney, Jr. i huvudrollen. Spider Baby är kort och gott inavelskräckisens urfader, grunden på vilken Motorsågsmassakern och The Hills Have Eyes har byggts. Lika psykotroniska men i avsaknad av kusligheter är Russ Meyers Common Law Cabin, Ray Dennis Stecklers Wild Guitar, samt Mario Bavas Danger: Diabolik!. Haunted Houses Meyer-faiblesse gör sig än en gång gällande med denna med meyerska mått rättframma story. Common Law Cabin är en passionshistoria i Vixen.-stil, som vanligt med bröst som främsta rekvisita. Kalenderbitare bör notera att Ken Swoffold, rektorn i Fame, bidrar med en fin rolltolkning. Wild Guitar är en regelrätt kalkon med Arch Hall, Jr. (som regisserade förra terminens Haunted House-kalkon, Eegah!) som brylcreemad rocker och Danger: Diabolik! är en superslick italiensk film om en maskerad supertjuv som liknar Fantomen. På den regelrätta skräckfronten visas hela Romeros efterfrågade Living Dead- trilogi(Night of the…, Dawn of the… och Day of the…) i extralånga versioner, Living Dead at Manchester Morgue (ytterligare en italiensk kopia av Night of the Living Dead, som enligt drive-inekvilibristen Joe Bob Briggs till och med är bättre än originalet och ännu mer samhällskritisk), det tidiga Coppola-alstret Dementia 13, De Ossorios ultrastilfulla Tombs of the Blind Dead samt Argentos senaste, Stendhal's Syndrome. Med flera. I sleazegenren återfinns Jess 'Jesus' Francos The Awful Dr. Orloff, Paul Morriseys Andy Warhol's Dracula, en sexig, blodig och camp variant på den ökända legenden samt Allan Shackertons legendariska Snuff, filmen som gav namn till en hel genre, visserligen semifiktiv, men ändå. Snuff undersöktes av FBI och fanns vara osmaklig men helt i avsaknad av riktiga illdåd, chockerade Studio S-tittarna och gav hela videomarknaden ett dåligt rykte. Men för dagens luttrade publik är den mindre skrämmande än vilken mainstreamskräckis som helst och tusan så mycket sämre gjord. Icke desto mindre är den ett viktigt kulturellt dokument och ett utmärkt exempel på vad moraliska paniker kan uträtta. Slutligen ett par mer seriösa och störande guldkorn: Ghosts… of the Civil Dead är en mycket störande australiensisk fängelsefilm som utspelar sig i en närliggande framtid. Nick Cave har varit med och skrivit manus, spelar med i den och har gjort soundtracket tillsammans med Mick Harvey och Blixa Bargeld. Lika dyster och störande, fast mer åt svart komedi-hållet är I Love a Man in Uniform, en kanadensisk Taxi Driver-flört med psykos och besatthet på agendan. Dystopisk manga blir det med omtalade Ghost in the Shell, den mest välgjorda animen sedan Akira. Ett axplock av Haunted House utbud våren 1997 sålunda. Medlemskort erfordras och säljs endast i Mejeriets kafé och ej i samband med visningar. Det är salta bud hela vägen. |