|
 Har du farit runt på Internet åtminstone lite grand och är det
minsta intresserad av film, så har du garanterat inte missat Cardiffs
enorma filmdatabas. Men det finns det som är roligare i filmväg
och sålunda svårare att hitta. Räds ej! Monitors stigfinnare på
nätet har URL:erna klara.
När jag först fick tillgång till Internet var det en begränsad tillgång. Egentligen
var det kanske ingen tillgång, utan snarare en oändlig känsla
till frustration; allt jag kunde göra var att skicka e-mail och
bakom säkerhetsmurarna låg en helt ny värld öppen, visserligen
bara textbaserad då 1991, men man kunde spela spel, det hade jag
hört. Man kunde hämta program och snacka med folk via irc. Och
så kunde man besöka den stora filmdatabasen i Cardiff via gopher.
Som tur var kunde man skicka e-mail till Cardiff, skrivna på ett
speciellt frågespråk. Det första jag någonsin frågade var vilka
filmer Alejandro Jodorowsky hade gjort. Jag fick svar och längtade bara ännu mer till friheten
utanför.
Nu skriver vi 1996 och jag har sedan länge varit fri att ösa runt
på Internet utan tömmar. Dessutom är ju allt så fint numer, med
bilder och ljud och java och gud vet vad. Inte mig emot. Liksom
på musiksidan (se Monitor #17) har filmbranschen förstått vilken
oerhörd tillgång nätet är, givetvis framför allt för marknadsföring.
Det tog inte lång tid efter Mosaics födelse förrän snart sagt
varje stort bolag med självaktning fixade hemsidor så gloria in
exelsis deo. Även om vi pratar mediadinosaurer nu, så var nog
just filmbranschen den som ledde bräschen för ’di kommersiella’
in i den digitala världen.
Idag är den digitala världen (läs: WWW) rent av en av de viktigaste
delarna vid marknadsföringen av en ny film, nästan lika betydelsefull
som filmaffischen vad gäller vissa: när Kathryn Bigelows (Point Break, Blue Steel) senaste rulle Strangedays skulle promotas i USA bestod annonserna bara av en bild på ett
förvånat mansanlete och texten ’www.strangedays.com’. Bara en
URL (dvs ’webadress’), inget mer. Smart? Kanske.
Ett annat fint exempel på filmbranschens användande av nätet för
marknadsföring var den muffligt sunkiga ’cyberthrillern’ Nätets hemsida. Där släppte man först sidan, varpå det dröjde en vecka
tills det att sidan påstods vara ’hackad’. Det såg ut som om någon
usel klottrare hade sprayfärgat hela sidan och fyllt den med nedlåtande
’c|00c|-script’. Ha och dubbelt ha! Även om websidor är det största
hotet mot en dators säkerhet sedan sendmail-buggen, misstänker
jag att några Harvard-utbildade marknadsförare kommit med idén.
Och den funkade! Jag besökte både hemsidan och filmen trots att
bägge sög duktigt och jag var säkert inte ensam att gå på pumpen.
Doh!
Men det är som det alltid varit inte de storkommersiella krafterna
som gjort Internet till en filmälskares paradis, utan eldsjälar
och annat löskefolk. Vad gäller filmrecensioner, till exempel,
finns den alltid lika aktuelle Joe Bob Briggs med hemsida på Internet. Joe Bob är mannen som såg 10 000, eller
vad det nu var, drive-in filmer på ett par år. Någon ifrågasatte
om det överhuvudtaget var fysiskt möjligt att se så många filmer
utan att sätta relativitetsteorin ur spel varpå Joe Bob svarade
’You haven’t seen this kinda movies, bub’. Rätt så. Joe Bob ser
bara Z-filmer och tycker att det är gött. Internetversionen av
Joe Bob ondgör sig mest över dagens skitfilmer och prisar gårdagens
dito.
Obskyra genrer, regissörer och filmer finns givetvis i överflöd
på Internet. Gillar du indisk film och skådisar? Inga problem,
besök bara Bollywood. Är det porrfilm du gillar? Inga problem
där heller, nätet är bara en enda stor ursäkt för att skicka porr
kors och tvärs, som väl alla vet. Rip Aarle har i alla fall den grafiskt snyggaste porresurslistningen med
länkar till porrskådisar från Seka till Rocco. Via Ron Jeremy. Om man känner sig lite arty farty eller bara allmänt experimentell
kan man besöka någon av de mängder av Maya Deren-sidor som flyter runt. Om man känner sig experimentell och kinky
är det istället bara att göra en AltaVista-sökning på Kenneth Anger eller Richard Kern. Känner man sig dum är det bara att besöka Tromas site och ’get Tromatized!’. Allt går att hitta bara man letar.
Vad som saknas idag är en riktig filmserver, en motsvarighet till
musikens IUMA. Visst, de flesta bolagen har lite QT-snuttar att
erbjuda, men när ska vi få se en amatörfilmarnas filmsnuttsbank?
Det som finns idag är ljud till vissa filmer, till exempel hos
moviesound.com, men filmer utan ljud är ju liksom filmer utan
ljud. På screenshots.com har man gjort det hela något litet intressantare
och bullat upp med realaudiointervjuer med bland andra Arnold och Harrison Ford. Det är ju trevligt, men än så länge väldigt torftigt. Men man
kan trots det sitta och fördjupa sig i filmens tokiga värld på
Internet tills man får näsblod och skörbjugg och börjar prata
glossolalia. Det är vad jag kallar individens frihet.
Köp sålunda en bräda och följ Reverend Horton Heats råd: ’Let’s Surf!’
Illustrationen är gjord av den eminente David Liljemark
Nedanstående lista fanns med i artikeln, men länkarnas giltighet
kan ha gått i putten...
|