|
|
| Någon gång vid 80-talets mitt började det bli lite småinne med ’etnisk’ musik av olika slag här i Väst. Den store profeten hette Tomas Gylling och hans medium var radioprogrammet Rytmdoktorn. Där fick jag och många andra kontakt med vad som lite vulgärt brukade kallas ’afropop’, vilket givetvis var en generalisering av europeiska mått. Bland de stora artisterna fann man bl.a. King Sunny Adé och den enorme Fela Kuti. Och Remmy Ongala från Tanzania, eller ’doktorn’ som han heter i folkmun. Bongo Beat är filmen om hans vardag. En god vän till mig, numer bosatt på Zanzibar, berättade en gång om hur löjligt populär ’doktorn’ är i hela Västafrika med sina sextimmarssejourer av soukousrytmer och extatisk publik. I Dar-es-Salaam är en busshållplats uppkallad efter honom som prima hedersbetygelse. När ska Lund få en busshållplats uppkallad efter lokala rockhjältar, egentligen? Bongo Beat, regisserad av Guldbaggevinnaren Jan Röed, fokuserar på Remmys vardag, glidande runt i Afrikas sjudande nattliv, gående till frisören, repande i hemmet. Men förutom Remmys vardag skildras också mångmiljonstaden Dar-es-Salaams dito, en storstad som många andra, fylld av glädje och livskraft, och inte alls uppfyllande den gängse västerländska bilden av Afrika som ett rike fyllt av misär och död. Tvärtom så sjuder både Remmys musik och Dar-es-Salaam av liv, kärlek och frihet, även om ingalunda allt är en dans på rosor. Tvärtom har ’doktorn’ aldrig varit speciellt rädd för att spegla samhällets baksidor och orättvisor i sin musik, även om det inte varit lika påtagligt som hos exempelvis Fela Kuti, som vid flera tillfälle fått skaka galler eftersom han kritiserat Makten. Jan Röed har tidigare regisserat bl.a. Tong Tana och den mycket uppmärksammade Atlanten, bägge tidigare visade på Södran och Kino. I år blir han även aktuell med Köningsberg Express. Slutligen kan det vara värt att notera att Bongo faktiskt inte bara är ett slagverk, utan också swahili för hjärna. Eller som Remmy säger ”Min musik är de djupa tankarnas musik.” |