VVV #2:
Politiska roundkicks mot frontalloben
 

NÄR KVÄLLSTIDNINGARNAS DEBILA INTERNETJOURNALISTIK sträcker sig till att berätta var man kan fynda fulöl, underkläder och polsk skinka förstår man ­ om man inte gjort det tidigare ­ att viljan och kunskapen att skriva om Internets verkliga fördelar är i total avsaknad. Den enda politik stora delar av det svenska mediaetablissemanget berör är spekulationer och sliskiga innuendon om var Fucker Bill stoppat in vad och vilken svensk vänsterpolitiker som låter sitt vatten varför. Storpolitik i Sverige har nära nog lett in folk i en solkig gränd där man röstar baserat på hur mycket man tjänar, röstdeltagandet är rekordlågt och visioner om framtiden inte ens sträcker sig till nästa val. Ain't that a fucking sin?
Men på nätet finns möjligheten att göra sig hörd, att visa sina åsikter om samhället. Innan internet var många unga med synpunkter på världen hänvisade till fansinvärlden. Fansin är små egenpublicerade skrifter, förr ofta gjorda med hjälp av gnuggisar, skrivmaskiner och någon polare med föga legal tillgång till kopiator. I takt med att även anarkister och småpunkare fått tillgång till datorer har emellertid allt ändrats.
I andra skedet började många knattra ihop sina fansin på datorer med hjälp av dextrosoleldad entusiasm och en arg gorillas approach till layoutprogram. Men det är tredje skedet som resulterat i en teoretiskt sett global spridning av fansin: Internet.
Man gör popfansin, punkfansin och porrfansin på nätet. Och så gör man websin som är politiska, både på ett personligt och mer allomfattande plan. Liksom pappersfansin är websin ofta starkt personliga, men uttrycket 'personlig hemsida' är ju mer än lovligt trist.

Det första 'personliga politiska websinet' jag verkligen föll för var www.melty.com. Miss Melty skriver om saker som hon gillar och inte gillar och hon gör det med stil. Hon gillar rock'n'roll, feminism, porr, japanska prylar och hockey. Hon gillar inte libertarianer (en slags ²högeranarkister²), rasister, homofober och otrevliga restaurangbesökare. Liksom många amerikaner har Melty ett geografiskt spritt släktträd; hennes mamma föddes i Kroatien och flyttade inte till USA förrän hon var 30. När Melty var åtta år spenderade hon en sommar i dåvarande Jugoslavien. I en av sina senaste krönikor berättar hon om hur det är att komma dit igen, efter ²murens fall².
Hon skriver om besöket: ²Jag är enormt frustrerad över villfarelsen att vi måste välja mellan kapitalism och kommunism; att dessa ord betecknar oföränderliga, monolitiska system; eller att det ena systemets resultat talar mot det andra.² På det hela taget är det Melty skriver om världen ytterst läsvärt och med en beundransvärt icke-dömande attityd.

En annan ung amerikanska som skriver om politik och sig själv är la malinchista, vars hemsida liksom Meltys är ytterst välskriven och engagerande. Malinchista har en annan etnisk bakgrund, nämligen chicano, mexikansk-amerikansk.
La Malinchista har tagit sitt namn från malinche, en nedlåtande term som användes av nationalistiska chicanos om kvinnor som inte följde den ²officiella partilinjen², det vill säga ifrågasatte chicanokulturens ofta påtagliga machismo. Malinche var ursprungligen namnet på Hernando Cortez indianska översättare och älskarinna, ett intressant öde som man kan läsa mer om på la malinchistas dagligen ändrade sidor.

Men om det finns en superstjärna bland de politiska personliga hemsidorna är det antagligen Mimi Nguyen, Slantgirl. Mimi föddes i Saigon 1974 och är sålunda till skillnad från la malinchista och Miss Melty inte född i USA. Hon ²flyttades² 1975, då hennes föräldrar flydde Vietnam.
Slantgirl har ­ liksom Melty ­ ett starkt punkrockigt förflutet. När hon var 16 blev hon punkare eftersom hon, som vietnames, kände sig ²visuellt ur synk² precis som punksen på TV. Efter att ha agerat flitig och uppkäftig insändarskribent i Maximum RockŒnŒRoll (USAs största punkfansin) under en tid, kulminerade det i ett stort bråk mellan Mimi och delar av tidningen ­ i form av Rev. Norb. Norb skrev att han var ²kåt på asiatiska kvinnor eftersom deras ögon ser ur som fittor². Mimi svarade att det är för jävligt att inte ens den förment ickerasistiska punk-/anarkiströrelsen är fri från exoticism (exotisk fetischism), varpå Norb skrev en låt, Do the Mimi.
Det var en av de saker, tillsammans med den allmänt ²smöriga vegan/straightedgiga småborgerliga moralismen med rasistiska övertoner² som Mimi konfronterades med överallt inom punkscenen som gjorde att hon tröttnade på hela bagen. Men under den tiden publicerade hon åtminstone tre olika fansin: Aim Your Dick, Slant (som hon fortfarande ger ut) och samlingsfansinet Race Riot.
Fram till dags dato har Mimi ­ förutom att göra fansin ­ skaffat sig en fil. kand. i kvinnovetenskap och en magisterexamen i American Studies. Och givetvis har hon sina websidor.
Pappersfansinet Slant har fått den personligt politiska webmotsvarigheten Slantgirl, en rolig, välformulerad sida som ställer det mesta i skuggan och i Exoticize This! har Mimi skapat en asiatisk-amerikansk feministresurssida. Gudars, det lät trist!
Men det är det inte. För även om Exoticize This! kan vara lite svårläst och tungrodd på sina ställen är den späckad med intressanta texter. Faktiskt är den ett prima exempel på den alternativa media Noam Chomsky ofta pratat om, där inte CNNs sanning är den enda sanningen. Mimi startade Exoticize This!, bland annat av anledningen att hon var trött på att:

typing "asian women" into search engines will get you about twelve million porno sites. I want substantive and feminist girlie action, not that kind of white-straight-male "she wants to suck my big white cock" neocolonialist fantasy crap.

Men SlantgirlSIDORNA är roligare, mer personliga. Precis som Meltys och la malinchistas sidor är de en skickligt utförd kombination av samhällskritiskt tänkande, stil, attityd och personliga anekdoter. Coola foton, schyssta teckningar och generell kick-assattityd gör slantgirl till en av de sidor man läser slaviskt åtminstone en gång i veckan.
Det är dessutom en sida som skulle kunna tjäna som inspiration för de som vill göra ett websin, som tröttnat på det partipolitiska kotteriet, som tycker att rock är gött, som gillar serier Š Och så vidare. Strunta i att kolla in slantgirl och digga in hur ditt kritiska tänkande atrofieras, daddy-o. Kommer du ihåg att rösta nästa val? Bryr du dig? Kommer nästa val i ännu större utsträckning att röra sig om vem som har grafiskt snyggast websida och ²stilrenaste² nya logga? Är det vårt demokratiska arv? Att gotta oss i sexskandaler och lämna politiken åt någon annan? Kanske det. Men då vill i alla fall inte den här kolumnisten vara med längre. [m]

ADRESSER
http://www.melty.com

http://members.tripod.com/~malinchista/ http://members.aol.com/~slantgirl/ http://members.aol.com/Critchicks/