|
Döda Kossors Kult och mediamyter |
 ”PILGRIMMER!”, SOM STAN " THE MAN" LEE INLEDDE sina ökända krönikor i 60-talets Marvel-tidningar, ”Pilgrimmer, nu är det dags att sätta sanningen i främsta rummet och berätta hur det ligger till egentligen!” För att göra det måste pappa bli lite teknisk, men pappa ska förklara så bra pappa kan. Häromveckan såg pappa på TV. Häromveckan utsattes pappa för en mediablitz som inte setts på ett gött tag, inte sedan Y2K-debatten började. Vad pappa pratar om? Jo, pappa pratar om det man skulle kunna kalla NetBus-hysterin.
Bäst att börja från början. Vecka 42 släppte 21-Aktuellt bomben: i ett inslag gjort för den kvällens Sajber, demonstrerade en yngling från Växjö hur man kunde ta över en annan individs dator (eller ‘äga’ som vi säger i fackkretsar;) och få tillgång till nämnda persons hemliga bankkoder. En kriminalare från Stockholmspolisen sa att SPD kände till programmet, NetBus, väl och brukade ploja med varandra lite grand genom att låta ”varandras CD-slädar åka in och ut.” Ho-hum. Grejen är att NetBus är ett i ganska gammalt program, så varför slår man på trumman som om det vore en nyhet? NetBus släpptes i själva verket någon gång i början av årets och säkerhetsmedvetna datoranvändare blev inte speciellt chockade. Idén är egentligen gammal och det är bara tack vare vissa hål i Windows säkerhet som programmet kunnat göras så pass avancerat. I åtminstone två decennier har nyfikna – alternativt ondsinta – personer jagat lösenord till datorer de inte ägt. Man kan ta reda på lösenord på många sätt. Ett är att spela in varenda tangentnedtryckning, ett annat är att tillskansa sig lösenordsfiler, ytterligare ett är att ‘sniffa’ nätverket efter förbipasserande lösenord och annat smått och gott. Det finns tusen olika sätt. Det som kanske är unikt med den senaste tidens program är att man kan drabba persondatoranvändare på ett helt annat sätt än förut. En attackmetod är att utsätta en dator för någon typ av ‘flood’, en annan är att utsätta någon för en DoS(Denial of Service)-attack. DoS-attacker har det senaste året blivit ett stigande problem på nätet i takt med att allt fler fått tillgång till dessa krigsverktyg. För det är krigsverktyg de är. Som gamle Marshall McLuhan har sagt: framtidens krig är ett gerillainformationskrig. Om man kan minska människors tillgång till nätet med hjälp av dessa 'vapen', utestänger man dom också effektivt från ett kunskapsflöde som varje dag blir bredare och bredare, mer och mer oumbärligt. Så här kan en typiskt nätförlamande situation utspela sig: Tolle 1 går in på en chattkanal för hackers. Där gör han sig medelst diverse okvädningsord oönskad. Han kanske till och med använder sina warscripts för att göra en ”kanalövertagning”. Alla ”haxors” på kanalen blir förbannade och brassar i sin tur igång sina DoS-attacker – teardrop, newtear, smurf, papasmurf, fraggle, Krylon osv – i ett försök att slå ut Tolle 1:s dator. För normalanvändaren skulle detta innebära att hans PC-skärm skulle bli blå med en massa obegripliga vita koder (de flesta DoS-attacker fungerar inte på macar). Men Tolle 1 har varit smart: han har ”spoofat” sitt IP-nummer, sin identitet på nätet. Kanske med hjälp av ett säkerhetshål i Wingate, kanske med hjälp av en hackad dator. Eller kanske med hjälp av din dator som tagits över med hjälp av NetBus, eller det mer namnkunniga Back Orifice. Då är det din dator som kommer att kraschas av förbannade kids med stora elektroniska puffror. Löper du någon risk att råka ut för detta? En mycket liten, men distinkt. Löper du någon risk att någon tittar in på ditt bankkonto? Eventuellt. Men inte via NetBus eller Back Orifice, nödvändigtvis. För det stora direkta hotet mot din dator ligger i att vissa nyare mailprogram är sårbara, samt att vissa nyare browsers är avläsningsbara med elaka websidor och program som Son of Cache-cow. Jag tror att personer i framtiden kommer att tvingas bli lika försiktiga med sina internetprogram som dom idag är rädda för virus. Det är bäst att vara skyddad. För säkerhets skull. Den senaste cDc-texten – nummer 360 i ordningen – är betitlad The Journalist’s Cookbook och författad av ”Reid Fleming” (”världens tuffaste mjölkbud”, för er som läser serier). Givetvis är titeln en parafrasering på The Anarchist’s Cookbook, en av de mest cirkulerade e-texterna någonsin. Och en av de sopigaste till råga på allt (gör din egen LSD, bygg din egen puffra, yeah right). Kom ihåg, mina barn, det funkar inte. Ni blir bara skadade. cDc #360 är dessutom någonting som varje sensationslysten journalist borde läsa innan han/hon vräker ur sig mer opåläst skit. Syftet är att berätta hur man ska skriva en artikel om hackers. Titelförslag som ges är bland andra The Cyberwarriors, At Your Digital Doorstep och The Digitally Depraved. Sug på det, rubriksättare. Cult of the Dead Cow släpper inte så många program, men deras senaste, det tidigare nämnda Back Orifice (fritt översatt ”bakre öppning” och en pastisch på Microsoft Back Office) rönte enorm medial uppmärksamhet i USA tidigare i år. cDc annonserade att BO skulle släppas den 21 juli. Den 29 juli hade bland andra CNN och New York Times det som nyhet. Den 3 augusti släpptes Back Orifice till massorna. Sedan dess har det varit rabalder och Back Orifice har försetts med en massa extraverktyg, så kallade BUTT-plugs. Sickna skämtare. |