|
 DET
FINNS GOTT OM GOSSARNA RUDA PÅ NÄTET: där finns hackers, snuskgubbar,
storkäftar. Det finns folk som tycker dom spelar Bad Boy Boogie för
att dom gör hemsidor fyllda med bilder på krockskador, spyor och pruttar.
Och så finns det några som är På Riktigt. En av dom heter Eric Swenson.
Eric har gjort internet osäkert sedan tiden innan grafiska browsers
och har hela tiden varit cutting edge, både tekniskt och innehållsmässigt,
bland annat med sina webprojekt www.necroenema.com och www.swensonia.com.
Det är svårt att beskriva vad det är han håller på med. Några skulle
säga att det är semantisk terrorism, andra att det är totalitaristisk
audiovisuell poesi, ytterligare andra ser det säkerligen som depraverad
galenskap.
Egentligen talar han bäst för sig själv. Dels på sina siter, dels i
sin bok Eine Abrechnung, dels på de ambitiösa, i flera länder förbjudna,
CD-ROMskivorna BLAM! 1-3, där bland andra Kim Gordon, Richard Kern och
Jim Goad medverkat. BLAM! 3 belönades nyligen med designmagasinet I.D.s
Silverpris för bästa interaktiva media, fyllt som det är med extremt
chockerande bilder och idéer av politiskt inkorrekt natur. Go, motherfucker,
go!
Eric avbröt vänligt nog sitt Thanksgivingfirande för att svara på Monitors
frågor kring honom och hans produktion. Han svarade så utförligt att
vi kunnat fylla tre helsidor. Men det här är hela surven.
Följande är i princip ordagrant.
1996 skrev du Eine Abrechnung. Kan man se den som en av grundpelarna
för ditt tidigare och kommande arbete, och i så fall i vilken
utsträckning?
Jag skulle aldrig låta mig själv begränsas av ett tidigare
arbete. Att göra det hade varit ett förebådande om en
snar och medioker död. Men jag tror på att återanvända
mig själv, att plagiera mig själv i det oändliga. Jag
menar att Eine Abrechnung står på sina egna ben.Jag
hoppas att Eine är stark nog att komma att räknas som
2000-talets första halvas Mein Kampf. Om Eine är
mitt tidigare arbetes grundpelare, så representerar min kommande
skiva, Mr. Swenson, mitt kommande arbetes grundpelare.
Du
startade tämligen
tidigt med hela nätprylen. Har du disillusionerats av vad man sett hittills?
Ja, jag började tidigt jag var runt 16 när jag började fjanta runt
på olika BBS:er, skrev "kreativa" inlägg, startade bråk, fick vänner,
skaffade fiender, spred det som var min visdom för dagen, var en aktiv
medborgare. JaŠ Jag har roats (läs: uttråkats) av online-värdens trendighet
ända sedan jag började. Nätet är en kanal för såväl det briljanta
som det banala. Det skiljer sig inte från traditionella media förutom
i skala. Jag är fullständigt medveten om nätets "interaktiva" implikationer
som de flesta digerati skulle ta upp om du hade intervjuat en av dem.
Jag tar avstånd från all deras nonsens i sexiga syllogismers och logiska
analogiers namn. "Vi är alla en del av samma del/min slutmuskel växer
liksom din slutmuskel/för vi är alla en del/av samma del."
Jag
har inte blivit DISILLUSIONERAD av något eller någon, för jag har aldrig
låtit mig luras att acceptera någon av de världsbilder man förknippar
med den uppkopplade kulturen. Jag har aldrig sett nätet som en stor
likställare, ett verktyg för jämställdhet eller ens ett maktverktyg.
Det är ett formbart gryende dataflöde och det kommer att växa och förändras
i det oändliga. Frågor som har att göra med censur, lagstiftande, kommersialiserande
dessa är alla banala och förutsägbara. Jag föredrar att ha mina vapen
i mina kalsonger och i mina strumpor. Om jag känner mig hotad, agerar
jag. Fråga mig inte hur; jag spelar med dolda kort (det är däri den
hemliga avtryckaren ligger).
Berätta lite om Necro Enema Amalgamated.
NEA startades i oktober 1992 av mig och Keith Seward. Vi satt i en bar.
Jag hade precis tagit ett lavemang och Keith hade precis rövknullat
sin flickvän och lämnat henne bunden i lägenheten med batterier i röven
och Cure på auto-repeat medan vi åt och drack. Vi hade tidigare opererat
under namnet S.S. (Seward Swenson) för att det skrämde våra judiska
vänner. Men vi ville ha ett namn med mer schvung i, så vi började leka
med respektabla amerikanska institutioners namn. När vi kommit till
NEA (både National Education Association och National Endowment for
the Arts) så tog det oss inte många ögonblick innan vi utbrast "Eureka."
Necro =
grekiska för död = den ultimata bekräftelsen på liv.
Enema (lavemang)
= cool, sexig medicinsk procedur vars uppgift är att rena kroppen från
psykiskt och giftigt avfall = livsbejakande handling.
Amalgamated
= enhet = sammanslagning av över-ytan-negativer som i själva verket
är livsbejakande positiver.
Necro Enema
Amalgamated = vårt namn; det är ett FÖRLAGS- & PRODUKTIONSBOLAG. NEA
publicerar BLAM!. Keith och jag är likvärdiga ägare med likvärdig kreativ,
ekonomisk och produktiv kontroll.
Kommer internets fulla potential någonsin att uppnås?
Har hjulets fulla potential uppnåtts? Jag tror inte det. Jag tror inte
att teknologier eller döda objekt äger någonting FÖRUTOM en oändlig
potentiell energi (t ex ett stenblock på en klippkant med en stor gren
slumpmässigt placerad brevid den - du fattar vad som gäller). Det är
upp till oss att finna nya och originella användningsoområden för vår
teknologi - och de slumpmässiga guldklimpar som omger oss. Internet
är som ett flöde - som en flod - som kan tjäna både till att bevättna
bördor eller att dränka krymplingar. Bygg en fördämmning så får du en
stor sjö. Bomba dammen och du tar livet av några människor, dränker
några åkrar och chockerar ett oförberett civilförsvar. Jag funderar
egentligen aldrig på saker som slutgiltig potential - jag tror inte
på några utopier, tvärtemot vad några av mina beundrare verkar tro.
Jag tror bara helt enkelt att om man har en idé, så ska man köra på
den. Jag leker med möjligheter och tror fullt och fast att allt är möjligt.
Men om
vi måste tala om möjligheter, så vill jag säga det här: för att undvika
missförstånd så är jag i allra högsta grad för att totalitära regimer
tar över nätet (vilken form det nu må ha vid vilken tidpunkt som helst).
Inte för att jag vill att deras befolkning ska få mer makt eller bli
befriade eller något annat tokigt; jag är intresserad av att se nätet
bli mer och mer av en kontrollapparat, i större och större utsträckning,
snabbare och snabbare. Totalitära ledare är inte alltid ryggradslösa
ondingar, flera stycken är de facto otroligt intelligenta, realistiska
sadister. Fan ta gnällspikarna, typerna med storhetsvansinne, de fyras
gäng och så vidare; vad jag vill se är en fin, sadistisk diktator som
visar ett innerligt intresse för nätet som ett verktyg för kontroll
och manipulation. Och så vill jag att han (eller hon, förhoppningsvis)
hyr mig som sin kreative rådgivare och informationsarkitekt. Då tror
jag att du kommer att få se mycket mer av internets "potential" uppnås.
Den som är intresserad av att jobba med mig i ett sådant projekt kan
maila mig på swenson@swensonia.com.
Men var förvarnad: jag är mycket dyr.
Fyller
hackers ett syfte, tycker du?
Alla fyller ett syfte. Till och med Eric Estrada. Jag jobbade för ett
stort mediaföretag i tre år. Vi hackades upprepade gånger under två
års tid, och vi var övertygade om att det var en och samma person eller
grupp som låg bakom alla intrången. Första gången fick den IT-ansvarige
spel och tillät sina drönare att anta en ologisk undergivenhetsstrategi,
och hoppades helt enkelt att hackern skulle försvinna av sig själv.
Hackern tröttnade efter ett tag, visst. Men senare kom han/hon/de tillbaks
på besök. Och då blev det värre, för då hackades kreditkortsnummer och
andra hemliga register. Jag tror personligen att hackern försökte lära
någon en läxa. Det tog han/hon/de två högst allvarliga intrång att slutligen
lära IT-gruppen deras läxa och att få dom att lämna sin hybris vind
för våg och rusta upp våra system tills det att de var kompatibla med
den krassa VERKLIGHETEN.
De flesta
hackers jag känner är inte godhjärtade människor, men de är försedda
med ett sinne för meningsfullhet. Om de ser ett vidöppet system, försöker
de visa att det är vidöppet. Jag tror att bra författare, journalister,
moralister och filosofer försöker göra samma sak: exponera fakta. Problemet
idag är att lagarna som har att göra med intellektuell och materiell
egendom skymmer vår förmåga att klart och precist konceptualisera hackern
som ett likartat intellekt med ett likartat syfte. I sinom tid kommer
vi att se dagens hacker (eller åtminstone mediaversionen av därav) anpassas
(utvecklas) till en mer etablerad kader av provokatörer eller vise män
- typ som en rockstjärna, öh.
Representerar
hackers en slags informationslavemang? Än så länge är svaret NEJ. Nej,
de flesta hackers jag har träffat är inte bra på att sälja eller sprida
information. De är sällan lika bra på att kommunicera som de är på problemlösning
och felsökning. Det finns givetvis undantag, exempelvis Emmanuel Goldstein
(grundare av och redaktör för 2600), men även deras försök att i ord
och gärning sprida information bleknar vid jämförelse med deras mer
mediavana belackare. Oturligt nog har dessa mediavana belackare en tendens
att låta som förståndshandikappade när de försöker utkämpa någon typ
av "strid för Det Goda".
Vad tror du om elektronisk terrorism/aktivism i framtiden? Kommer
vi att få se en digital motsvarighet till Baader-Meinhofligan?
Nå, låt mig se. Irene Goergens var rätt läcker, eller hur? Het terroristsex,
spioneri, vapen, intriger. Det låter fint! Och troligt också. Ja, ja,
ja. Jag väntar mig inte en motsvarighet, men en MAGNUM force av elektroniska
gerillaterrorister eller befriare HÅLLER PÅ ATT KOMMA FRAM. Ja,
ja, de existerar redan, men har inte nått en tillräckligt hög profil
ännu.
Det enda
jag hoppas är att nästa generation av laglösa vänstermänniskor inte
kommer att upprepa de misstag i stort sett alla gerillarörelser har
gjort; det vill säga att ge det system de försöker förändra eller omvända
en kraftfullare VILJA att förstärka de orättvisor de redan uppenbarligen
begår. Det handlar om en "förlora-vad-du-än-gör" psykologi, förstår
du. Förstår du??
Det är
intressant att du nämner Baader-Meinhofligan. Deras mentala hälsa och
motiv ifrågasattes konstant av media- och polissamfunden, men om man
bestämmer sig för att hellre fria än fälla, måste man acceptera deras
premisser, vilka baserades på ett inversionskoncept. Baader-Meinhof
ville röra till saker så mycket att spegeln sprack, att den sanna djävulen
skulle visa sitt fula tryne, att folket slutligen skulle se ljuset och
reagera en masse med en praktfull revolution! Eller hur?! Tja, Charles
Manson ville uträtta samma sak. Nu sitter han bara i fängelse och sjunger
låtar för sig själv. Helter Skelter. På TV, kanske, visst.
Jag kan
se en liknande grupp framför mig, som hackar sig in i USAs flygledarsystem
någon gång runt november 1999, bara för att skrämma värden så mycket
att de till slut tar allt Y2K Harmageddon-snack på allvar. Men istället
för att ta till vapen mot världens företagsledare är det mer troligt
att folket skulle kräva hårdare regler för kryptering, etc, etc. Så
i slutändan måste man fråga sig en sak om grupper som Baader-Meinhof:
är dom verkliga eller är dom bara avledningsmanövrer som skapats av
den bestämmande hemliga makten. Underskatta aldrig Kraftens mörka sida.
Cointelpro är verklighet och vad man än väljer kommer att det att ge
obehagliga påföljder. För alltid.
Vad tycker du har varit bra med internet fram tills nu? Eller har
allt bara varit en stor hög med skit? En masturbatorisk lekplats för
voyeurer och exhibitionister? Allt som var privat är nu allmängods?
Än en gång ser jag nätet som ett flöde. Jag gillar nyhetstjänster, såväl
de som är gratis som de som kostar, databaser, uppslagsverk osv. I korthet
så gillar jag att ha omedelbar och direkt tillgång till en massa data
var jag än befinner mig. Vad som tråkar ut mig är alla banalt gammaldags
försök att leverera underhållning. På det sena sextiotalet, mitten av
sjuttiotalet och än en gång på det sena åttiotalet så försökte en hoper
insnöade hippies att göra "interaktiv television" i USA. De där typerna
borde man leta upp och skjuta, för arvet de lämnade har förstoppat och
förgiftat sinnet på snart sagt samtliga producenter av ny media sedan
dess. Dagens underhållningskrämare på nätet är byrackor, sant efterblivna
(UTOM, såklart, porrtyperna som hanterar det hela briljant). Som vanligt
har porren verkat som pådrivare för nya teknologier och har dessutom
inspirerat en våg av välbärgade "early learners". Porren har gjort mycket
för att nätbaserad ljud och video har trängt ända in i hemmen, till
exempel. Vi står i stor skuld till världens samlade runkare!
Jag ser
inte NÅGOTSOMHELST fel i att media, vilken typ av media som helst, används
som en masturbatorisk lekplats för voyeurer och exhibitionister. Faktum
är att jag FÖRESPRÅKAR detta i Eine Abrechnung! Allt som var privat
är nu allmängods? Bra! För i så fall HAR JAG VUNNIT!!
Kan internet vara konst?
Vad som helst kan vara en kanal för konst, speciellt mitt rövhål. Jag
har utvecklat fler sätt att återanvända jaget som konst än i STORT SETT
alla jag känner. Än så länge är det flesta självutnämnda "digitala konstnärerna"
fullkomligt värdelösa. I själva verkat kan jag inte komma på en enda
"digital konstnär" vars arbete inspirerar mig på något sätt, möjligtvis
förutom de som jobbar inom filmindustrin, folk som George Lucas och
grabbarna på Imaginary Forces. Självklart finns det oräkneliga "cross-overkonstnärer",
sanna multimediakonstnärer somm har hittat nya sätt att tänja på gränserna,
denna gång på nätet. Men inte ens de har imponerat oss PÅ nätet - än
så länge. jag vägrar att tro att det beror på att det finns inbyggda
begränsningar i mediet som sådant (det är en alltför vanlig ursäkt).
Jag misstänker att anledningen till att huvuddelen av den konst som
finns enbart på nätet är så trivial, är att konstnärerna brydde sig
mer om att mediet var nytt än de brydde sig om de tankar eller känslor
de försökte förmedla. I själva verkat tror jag att det är denna avsaknad
av själ det handlar om. Dessutom blir det snabbt pinsamt tydligt att
det mesta av "web"-konsten baseras på en alltför välkänd idé om icke-linearitet,
hypertext och så vidare. Det är även väldigt metakognitivt vad gäller
mediet som sådant. Om mitt svar är trist är det bara för att tankarna
och bilderna kring ämnet tråkar mig till döds. Som alltid måste jag
lita till mig själv vad gäller underhållning och inspiration. Mig och
Eric Estrada.
"Internet som ett subversivt verktyg", vad tror du om det?
Vilket media som helst kan användas för subversiva syften, inklusive
mitt urinrör. Om jag valde att knulla din mamma för att göra henne gravid
så du kan få en lillebror - jag kan göra det med mitt bioLAN, mina sädesledare
och mitt urinrör kan distribuera paket av vidriga grodmän som har gett
sig fan på att göra henne på smällen - eller för smärta (se March
of the Episemites in Blam! 3). Men det är viktigt att komma ihåg
att internet INTE är ett öppet system. Proxies, brandväggar och så vidare
begränsar din tillgång till en mängd domäner och människor. Glöm aldrig
att internet stavas med litet "i" - det betyder en hel del.
Internationella
nyhetsmedia har varit urusla på att skriva om nätet (och webben), då
de har försökt beskriva det som en vilande personifierad "kraft" som
faktiskt MANIPULERAR barn, får dem att bygga bomber, förstöra judiska
kyrkogårdar, våldta förståndshandikappade, genomföra genitala stympningar
av katter och sådana grejer. Byrackekasterna hjärntvättas av det förskräckta
etablissemanget. Eller värre: istället för att koncentrera sig på hur
man kan använda nätet som ett övertygande och tvingande verktyg, spenderar
politikerna och deras knähundsslynor inom media (sååå rädda att förlora
sina jobb till nätjournalister) alldeles för mycket tid på att baktala
denna mytiska personifierade "kraft". När ska människor lära sig att
man bara kan bränna ett visst antal kalorier under en livstid? Jag önskar
de kunde koncentrera sig på något mer produktivt.
Visst var
Hitler en ond man. Men hallå, kan vi inte lära oss att vända det negativa
till något positivt? Allt man behöver göra är att läsa om Mein Kampf,
anpassa Hitlers dialog om propaganda, lägga till en grundskoleelevs
programkunskap och vips skulle nätet bli en extremt effektiv barnvakt.
Det handlar om mer än den reduktionistiska beskrivning jag gett här.
Människor som vill veta mer borde ta kontakt med mig. Eller läsa Eine
Abrechnung!
Vad
tror du är nästa Stora Grej på nätet?
Jag hoppas att nästa stora grej är ljud, speciellt då jag själv håller
på att spela in en skiva. Och så hoppas jag att nästa stora grej är
portabel. jag är den ende jag vet som fortfarande använder (och då menar
jag verkligen VET hur man använder) en Apple Newton. Jag tar med mig
min MessagePad 2000 vart jag än går; den har ett modem, en webläsare,
hyfsad taxtigenkänning och så vidare. Jag hatar Apple för att dom bara
lät plattformen dö, PRECIS när den äntligen började fungera. Det är
bäst att dom kommer med det där alternativet Jobs utlovade - och det
snart! Poängen med min fantasi/spådom är att portabel multimedia ska
bli allmänt förekommande, så att jag får inspiration att äntligen utveckla
den långa rad projekt jag har låtit ligga i träda under de fem senaste
åren enbart av den anledning att jag visste att de var alldeles för
långt före sin tid. För att vara helt uppriktig så kommer varenda så
kallad skapare av den elektroniska boken att se ut som en mongoloid
dörrvakt i jämförelse med Necro Enema Amalgamated den dag en kraftfull
plattform för handhållen, toalett- och strandsäker digital multimedia
blir tillgänglig för allmänheten.
Jag håller
ett öga på Nokias kombinerade dator/mobiltelefon och den nya Piloten
med trådlöst modem - och Windows CE-apparaterna. Problemet är att de
alla saknar den hastighet och det lagringsutrymme som behövs. Om Iomega
till slut kommer att släppa sin CLICK!-drive så skulle det innebära
ett raskt skutt framåt. Jag är också intresserad av näthinnescanners,
monitorer som ser ut som glasögon och projicerar en bild rakt in i ögat.
Jag har sett prototyper, men än så länge har jag inte sett en väl fungerande,
kommersiellt tillgänglig variant. Så snart som jag har råd kommer jag
att köpa ett par. Om dom fungerar bra så kommer jag att dumpa alla mina
monitorer utom en (för att visa saker på). De traditionella idéerna
om virtuell verklighet tråkar bara ut mig, men jag älskar känslan av
att vara helt uppslukad av tvådimensionell text. Självklart har detta
bäring på mitt sug efter den där idealiska portabla prylen.
Men vet
aldrig vilken fis som kommer att lukta, eller hur? Jag går bara runt
och hoppas på att det ska komma en stor jävla stinkare, för jag är rentutsagt
skittrött på skrivbordsdatorer och laptops. Jag hatar att jobba med
dom, och jag är tycker inte det är speciellt kul att "fly verkligheten"
på dom heller.
Nu när
man har släppt källkoden för Java så har jag återigen börjat hoppas
på den plattformen, speciellt eftersom program som Director 6.5+ har
gjort det möjligt för begåvade kreativa utvecklare att konstruera Java
applets med ett minimum av programmeringskunskaper. Flash är fortfarande
ett kraftfullt verktyg. Jag använder en kombination av Director och
Flash nu för tiden och försöker utnyttja Flash utmärkta typsnittshantering
tillsammans med Directors förmåga att snabbt skapa kraftfulla effekter
som tar förvånande lite bandbredd.
Är kommersialiseringen av nätet ett nödvändigt ont eller bara en
stor plåga?
Jag har
alltid varit en förespråkare för att nätet ska kommersialiseras, speciellt
eftersom jag alltid tjänat på det. Före det att den första grafiska
webläsaren ens fanns tillgänglig för allmänheten så använde jag nätet
för att sprida information om hur man kunde köpa Blam nummer 1 och andra
tidiga necro enema-projekt. Nätet (glöm webben) var fortfarande ett
oupptäckt land för de kommiersiella intressena och de flesta visste
inte vad nätet, webben, bitnet, arpanet och så vidare var för något,
eller vad som skulle hända med det. Jag brukade skicka ut direktreklam
via email (nu för tiden kallas ju sådant felaktigt för "spam") och jag
brukade få regelrätta MORDHOT från användare som var övertygade om att
nätet (NÄTET, om jag får be) var en statsägd infrastruktur och att jag
bröt en hel binge med icke existerande lagar, statuter, mm, samt att
det var helt säkert att jag sulle få ruttna i helvetet för mina synders
skull. Kort därefter såg tidskrifter som Internet World dagens ljus.
Internet Worlds tidiga rubriker spekulerade i möjligheterna att utnyttja
nätet kommersiellt. det var självklart något jag redan hade förutspått
och även skrivit om. Jag har alltid vetat att det enda sätt en infrastruktur
kan växa på är genom en dos fet dolme från den kommersiella sektorn.
Självklart hade jag även förutspått att en analog utveckling skulle
drabba TV, vad gäller överallt förekommande reklamsnuttar, meningslöst
innehåll och så vidare. Ju meningslösare och mer innehållslösa tingen
är, desto mer märks jag!!! Desto fler möjligheter finns det för mig
när jag måste ta ett kommersiellt jobb!!!
Trots att
jag AVSKYR fjantarna som vill göra nätet till en röst för folket, de
så kallade digerati, den självutnämnda digitala eliten, som bedyrar
att digitala medias storhet ligger i dess "potentiella tillgänglighet
för allmänheten", så TROR JAG att nätets kommersialisering har bevisat
att de den ger en röst är en helt ny slags kapitalist. Och det tycker
jag är någonting bra. Om vår nationella informationsinfrastruktur ägdes
och sköttes av statliga vetenskapsmän så tvivlar jag på att vi hade
sett speciellt många hemvävda porrsiter på nätet. Nätet har låtit tusen
och åter tusen feta, överviktiga, blyga och tillbakadragna människor
starta en affärsverksamhet i hemmet. Och det tycker jag är vackert!
Frånsett
den krassa verklighetens misshandel och smärta tänker jag sällan på
policyns negativa följder. Det innebär inte att jag går med någon slags
skygglappar genom livet eller är helt blind, utan det innebär helt enkelt
att jag tillåter mig själv att vända det negativa till någonting positivt
innan det knäcker mig. Jag håller med Nietzsches klassiska uttalande:
"Det som inte dödar mig gör mig starkare", eller hur det nu var.
Är det potentiella "år 2000-sammanbrottet" (Y2K) någonting som är av
godo?
Den pragmatiske optimisten i säger ja, ur det här kan komma något som
är av godo. Men jag tror inte att jag kommer leva länge nog för att
bevittna det (jag är helt övertygad om att någon kommer att lönnmörda
mig till slut). Så ur ett rent själviskt perspektiv så hoppas jag att
pessimisterna och domedagsprofeterna har fel vad gäller omfattningen
av apparater som slutar att fungera, det som de anser vara oundvikligt.
OM Y2K-problemet är så allvarligt som vissa påstår så förtjänar vår
ras sannerligen de apokalyptiska efterföljderna. Vi är så självbelåtna,
vi människor. Jag ser inga upplopp på gatorna, där folket kräver att
de folkvalda ska ta ansvar för systemets brist på flexibilitet, på den
dåliga planeringen och så vidare. Jag ser bara låtsas-förtryckta svarta
som marscherar för att fira att dom inte spöar upp sina gravida flickvänner;
jag ser bara rika, vita universitetsstuderande som skriker slagord och
bankar på kastruller, krävande att man ska sänka deras futtiga avgifter
eller att maten i cafeterian ska bli bättre; jag ser bara puertoricaner
som paraderar för att fira att dom är stolta över den kollektiva identitet
som mina skatter har möjliggjort; jag ser bara föräldragrupper som marcherar
för att förbjuda t-shirts med South Park-motiv... Nej, vi är i sanning
korrupta, i sanning blasé, i sanning ignoranta. OM ett sammanbrott år
2000 påskyndar undergången så förtjänar vi det. Svenskar förtjänar det,
etiopier förtjänar det, New York-bor förtjänar det, alla som påverkas
förtjänar det.
Jag finner
det högst troligt att de så kallade terroristländerna och de elektroniska
terrorister du frågade om tidigare är de som kommer att dra nytta av
situationen. Eller för att orsaka katastrofer som kommer att verka naturliga
på grund av den kollektiva paranoian kring sammanbrottet år 2000. jag
skulle vilja uppmuntra alla att vara extremt vaksamma det sista kvartalet
1999 och det första kvartalet år 2000. Vi lever alla i allra högsta
grad farligt. Men i stället för att förbereda oss genom att hamstra
mat och att anta flummiga tillbaka till naturen-strategier, så skulle
jag vilja att människor förberedde sig för krig. Sug på det: en medelålders
man tar med sig frugan och barnen ut på landet där dom förskansar sig
med en massa förnödenheter och väntar ut apokalypsen. Hans Noaks ark
lämnar aldrig hamnen för att bränslepumpen i bilen inte var Y2K-godkänd.
Okej, sedan är det ju svårt att gömma sig för någon som är utsvulten
och/eller desperat. Så där sitter han i skogen ändå och skiter i en
grop som han har grävt som en riktig scout, när Swenson kommer körande
i sin terrängbil. Jag går fram till honom och skjuter honom och hans
fru och har några tillfälliga sexuella förbindelse med döttrarna. Med
deras medgivande, förstås. Ja visst, han kanske har ett fint jaktgevär
som han köpt, men han har ingen aning om hur man använder det. Min poäng
är denna: om en serie av kollapser kommer att resultera i en överlevnadssituation,
där överlevnadstaktik är det enda som håller dig vid liv någon längre
tid, är det bara de STARKA som lämnar flocken som kommer att klara sig.
Jag tvivlar på att den genomsnittlige hemvärnsmannen eller paintballkillen
kommer att göra det. Det bästa är att organisera, organisera och åter
organisera nu, före det sista kvartalet nästa år. Då kommer folk redan
att ha börjat få panik och det kommer att vara omöjligt att planera
rationellt eller verkligen överleva. Och du! Om du upptäcker att du
verkligen har planerat: Grattis! Där hade du tur! Skratta åt dom andra!
Drick en bärs! Och sköt dig själv.
Egentligen
kan vad som helst hända. De följder och problem som målats upp av legitimerade
dataexperter, programmerare, psykfall och vättar är i allra högsta grad
möjliga. Nu när jag har gett er ett möjligt scenario, så vore jag väl
jävligt dum om jag berättade MINA personliga planer för er? Tackar så
mycket.
Vad sysslar du med just nu?
Fram tills för några månader sedan levde jag sex separata liv: make,
Necro Enema-stjärna, Swensonia!-krigare, universitetslektor, frilansskribent,
och new media-chef. Jag har lagt ner mitt företagsjobb nu, och koncentrerar
mig på Swensonia!. Mina projekt just nu är: a) ett skivkontrakt med
Analogue Baroque (ägs av Momus som en underetikett till Cherry Red);
min första skiva kommer ut i april/maj. b) jag utvecklar ett massivt
webbaserat Xanadu tillsammans med Genesis P-Orridge från Throbbing Gristle/Psychic
TV. Projektet kommer att tjäna som ett levande testamente, ett bibliotek,
arkiv och galleri med Genesis och några av hans bästa vänner och medarbetares
främsta skapelser. De deltagande konstnärerna kommer att ha individuella
moduler som de själva sköter, men den gemensamma enheten kommer att
skötas av oss alla kollektivt. c) jag gör kommersiellt arbete som Swensonia!:
animation, design, programmering. d) jag kommer att börja undervisa
på Pace Universitys Masters in Publishing-program igen i höst. e) jag
planerar att starta familj med min fru snart. Vi har tänkt fostra en
arme av mördarflickor. Jag har utvecklat en läroplan som innehåller
kampsporter, vapenhantering, stenhård aerobics, datorprogrammering och
manipulativa strategier. [m]
ADRESSER
eric swenson = swenson@swensonia.com
http://www.swensonia.com
http://www.necroenema.com
|