|
|
|
[Live]: Ween är utan tvekan ett av de mest splittrade band som finns. Ingen kan säga vilken genre de tillhör. Från den ohemult punkiga debuten God Ween Satan -The Oneness till detta års psykedeliska The Mollusk har "bröderna" Dean och Gene Ween schizofreniserats under influens av Boognish, den personliga gudom de bägge lärde känna i grundskolan. På första skivan var det hardcore och Prince och töntreggae som gällde. Andra skivan, The Pod, sammanställdes av 3.600 timmar musik inspelad i en rivningskvart där bröderna bodde i 22 månader och är också deras brunaste skiva. För Ween är sakers brunhet en av deras viktigaste egenskaper. Tredje skivan hette Pure Guava och innehöll sommaren 1992:s temalåtar Little Birdy och Hey Fat Boy (Asshole). Musiken skiftade mellan 10CC, Butthole Surfers och BTO. Två år senare kom den fjärde skivan, Chocolate And Cheese, som får anses vara brödernas kommersiella genombrott; Beastie Boys Grand Royal köpte vinylrättigheterna till skivan och Freedom of '76 blev en lätt smörhit på MTV tillsammans med hatballaden Baby Bitch &endash; akustiska gitarrer och textrader som "Baby, Baby, Baby Bitch/Fuck you, you stinkin' ass ho" fastställde Weens rykte som motsatsernas integrerare. Till slut kunde ingenting stoppa Ween. 1996 spelade de in 10-spårs countryplattan 12 Golden Country Greats i Nashville med Elvis-medarbetarna The Jordanaires och diverse countryveteraner. Låtar som Piss Up The Rope (hypervulgär porrcountry) och I Don't Wanna Leave You On The Farm (tårframkallande hjärta-smärtacountry) visade att Ween även behärskade countryns schyssta domäner. I år släppte de The Mollusk, en temaskiva om blötdjur, skotska folkvisor och stympade läppar. Den är obehaglig textmässigt, men låtarna är suveräna, snabba, traditionella, punk och knasbolliga. Precis som sig bör. Ween driver även bandet Moistboyz, ett hypersexistiskt fejkhårdrocksband, där de kallar sig Dickie och Mickie Moist. Dickie/Gene är sångare i balladböjarna False Front. Ween har ett band tillsammans med japanska noisebandet Boredoms. Ween bor deltid i ett hippiekollektiv i Pennsylvania. Ween älskar heavy metal, dålig som bra. Och det enda de begär är "When Ween comes to your town, bring us hot meals. No more junk food, please". Vem kan förneka världens roligaste och kluvna band något sådant? Baka en god kaka, stek några salta sillar och kom till Mejeriet. Vem vet, de kanske gör en låt om dig på nästa skiva. En hårdrocksballad med drum'n'bass-komp, knullbas, Big Black-gitarrer och Barry White-sång. Skulle inte det vara kul? Martin Sunnerdahl |