Det är ju själva fan hur förutsägbar jag är. Sitter på tunnelbanan och läser Anneli Jordahls Klass, lyssnande på Håkan Hellström iförd Nudiejeans och hela surkitet. Tänker: fy fan vad bra! Det är ju så det är! Den roligaste meningen är ”Kulturfolk med vänstersympatier vill drapera sig i proletär overall när de skålar i Ingegerd Råman-glas”, men egentligen är budskapet typ: visst fan finns det fortfarande samhällsklasser. Och din bakgrund inverkar såinåthelvete på ditt liv och dina möjligheter. Ja, det var en riktigt dålig beskrivning, men så läs boken själv då för fan!
Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på nionde klass, när vi skulle ha skolval. Företrädare för de politiska partierna kom på besök och när vänsterpartiet, då med tillägget kommunisterna, hade sina 40 minuter hade två muf-bruttor (som inte gick i vår klass) passat på att ta plats i salen. Det dröjde typ två minuter innan de satte igång: ”Min pappa är också arbetare” (dvs han arbetade), ”alla har ett fritt val” osv. Vänstermannen såg helt förstörd ut. Utmanövrerad av två grosshandlardöttrar! Hoppas att de bor kvar i Vänersborg, är medlemmar i Lions och har något surjobb på banken. Jag är inte kortsint!