Hahaha. Slutna maillistor är på tapeten igen, nu i form av Bards Elit. Debatten kring det är inget annat än ett smörgåsbord. I vilken ände ska man börja? Jag orkar varken vara för eller emot utan konstaterar bara: dylika sammanslutningar är bara ett jävla mög.

I slutet av 90-talet lyckades jag bli medlem i Hörnfeldtsklanens lista Absolut (som Rolf van den Brink och Susanna Popova senare attackerade, en historia som i stora delar var identisk med den vi ser om Elit i dag). Boy, var det sugiga grejer som avhandlades där! Förvisso fick man alltid snabbt reda på vem som var den ”snortande artisten”, ”alkoholiserade polischefen” och sån skit. Och att nån kändis hade en piercing i muttan.

Men mest hoppade man på närlivsbutikens ”för gamla lösgodis” och diskuterade skillnaden i betydelse mellan talstreck och citationstecken. Om jag inte missminner mig menade Erik Hörnfeldt att citationstecken borgade för ett mer autentiskt återgivande av vad som sagts än talstreck. Jag grämer mig än i dag för att jag inte hoppade på honom för den fnoskigheten. Efter sådär två veckors medlemsskap fick jag inte vara med längre, ett faktum som sammanföll med att jag ifrågasatte påståendet att det hårda godiset nog kunde förklaras med närlivsägarens etniska härkomst.

Sen dess har jag bara varit med på en maillista, bestående av sex föredettingar. Den är också tråkig.