Vilket är det absolut dummaste, sämsta, mest irriterade ”fordonet”: en SUV (stadsjeep) eller en jetski (vattenskoter)? Det är en fråga som jag brottats med de senaste månaderna. För att komma fram till svaret bjuds här ett test i tabloid-stylee. Läs och lär.

Utseende. SUV — 5. Jetski — 5.
SUVens pansarvagnsestetik mot jetskins motorcross-dito…
det är omöjligt att skilja dem åt.

Tribaltatueringar. SUV — 1. Jetski — 4.
Vad gäller Tribal- och Big Brother-potentialen är jetskin helt ohotad.

Ljud. SUV — 2. Jetski — 5.
Här visar verkligen jetskin sitt rätta jag: whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu. Vad kan på ett mer grundläggande sätt förstöra en varm sommarkväll?

Fara för omgivningen. SUV — 5. Jetski — 3.

Jetskidårarna kan ju på sin höjd ta livet av någon i en gummijolle, för SUVföraren är staden (för det är ju där de är) ett smörgåsbord av potentiella förolyckade.

Ägare. SUV — 5. Jetski — 4.
Visst SUVens ägare har i alla fall riktiga kläder på sig, men ändå. Hur är man funtad när man mot all logik (ekonomisk, ekologisk, humanistisk) köper en tvåtonsbil?

Överklass. SUV — 5. Jetski — 3.

För den riktiga överklassen är jetskin vulgär, men staël-von-holstein-typerna drar ändå upp värdet till ett medelbetyg. SUVen är för överklassen som de medeltida tornen i Florens, ett sätt att distansera sig från populasen.

Användbarhet. SUV — 2. Jetski — 5.
Förutom att de inte har något användningsområde över huvud taget (förutom att det är en sk ”rolig grej”) går det ju med den svenska sommaren i minne inte att hitta någon förmildrande omständighet som legitimerar ett köp av en jetski.

Slutresultat: SUV — 25. Jetski — 29. Med en liten, men ändå statistiskt säkerställd, marginal står jetskin som vinnare. Grattis alla idioter som lagt ner hundratusentals kronor på ren skit (som dessutom på domedagen kommer att förläna er en biljett rakt ner i helvetet).

Let’s face it. Den enda svenska politiker med cojones är Annika Billström. Hon smädas av alla från höger till vänster. Hon är ful, hon har fel, hon ska bort, ropar belackarna med riddarfjärden som fond. Men vad gör Annika? Hon glider förbi Åhlens, köper ett tiopack stringtrosor, samlar ihop sig och på eftermiddagen inför hon biltullar! Mer sånt!

Det är ju tyvärr så att den sk majoriteten alltsomoftast har fel. Rökförbudet då: ”Åh helvete krogarna kommer att gå i konkurs.” Rökförbudet nu: ”Åh helvete vad skönt att slippa röken.” Därför behövs det folk som vågar besluta saker som INTE omedelbart omfamnas av alla. Därför bör Annika Billström ta över efter Persson. Kom ihåg var ni läste det först!

Finns det någon sämre skitbutik än Stadium? Jag tror inte det. Julen 2002 fick jag ett presentkort på 500 kronor att lösa in i denna ”sport”-butik från helvetet. Målet under de år som gått har varit att köpa ett par inomhusskor, eller ”indoor” som vi på Stadium brukar säga. Lycka till! Vi som följt utbudet inser att det ända sedan dess i princip bara funnits tre modeller att välja på – premium, medel och skit.

För ett par månader sedan hittade jag faktiskt ett par ”medel”, men den affären föll på att det bara fanns två högerskor i min storlek. Och då var jag ändå inne i tre butiker och frågade. Men det skulle väl komma in nya leveranser av samma modell? Näpp!

Men i går, denna stolta dag, lyckades jag så äntligen. Det svettiga presentkort som förföljt mig så länge kunde äntligen lösas in av två blasérade tonåringar. Men några skor blev det inte, jag köpte en flytväst och ett par badbyxor. Nu. Semester.

Det är mycket tjat om cykelhjälmar just nu. Ska man kunna lagstifta om hjälmtvång? Svenska Dagbladets ledarsidarsida ligger som vanligt i framkant vad gäller sunkig konservativ gubbighet. Hur ska man kunna ta hand om det ”riktiga buset” — gangstas från österled, som rånar gamla tanter på fältöversten och stjäl SUVar på öfvre — när vanliga, hederliga, freedomlovin’ svenskar jagas istället?

Inledningen på dagens (060530) ledarstick betitlat ”HJÄLMTVÅNG | Vilka får akta sig härnäst?” är ju bara så fantastisk (ja, det är en man som skrivit under):

Vad kallar man en ung kvinna, som trampar ned mot bryggan och gläds åt sitt kommande kvällsdopp och åt att känna vinden i sitt utslagna hår? Brottsling.

Det här fotot hittade vi i en garderob när vi flyttade in i vår lägenhet i Hjorthagen. Det låg i en brun mapp med påskriften ”Ove”. I samma mapp fanns ett gäng andra bilder, tagna vid ett bröllop i Hjorthagens kyrka (se fler av bilderna via Flickr-länken till vänster).

Kännner du igen Ove? Är du Ove? Maila mig så skickar jag originalbilderna!

Foto: Josefin Ekman

1. Ishockey-VM (pågående turnering).
2. Red hot chili peppers (nytt album).
3. Telenor (sunkig reklam).
4. Amerikanska choppers (neverending tv-program).
5. Bert Karlsson (en dålig människa).

Generellt sett tycker jag att en regel gäller: har jag inte bett om det, ge fan i att stoppa det i min brevlåda. Och då spelar det ingen roll om det är den 20 000:e inbjudan att skaffa ett american express, en inbjudan att fira min födelsedag på Patricia eller illa förklädda annonsblad som DN Bostad och Östermalmsnytt.

En publikation ligger dock mellan mig och beslutet att försluta brevinkastet för gott — klipp-och-klistra-magasinet Värtanbladet, och då framför allt vinjetten ”Jompa minns”. I nummer 1/2006 minns han bussarna till Flaten där man kunde bada, snatta bullar och dricka mjölk. ”Grabbarna hade oftast plåtmuggar, medan flickorna i regel hade emaljmuggar.” Såna grejer.

Tyvärr lyfter inte texten ordentligt, jag vill mer höra Jompahistorier som den då en Hjorthagsgrabb med en oxhudspiska drev muckande Lidingöhuliganer tillbaks över bron. Om jag inte missminner mig fick han därefter smeknamnet ”piskan”. Respekt. Jag längtar redan efter Värtan nummer 2/2006, som om allt går vägen kommer i höst. En skärpning fram till dess, Jompa!

Låt mig först konstatera: de flesta svenskar diggar att bli övervakade. Med logiken ”jag har ingenting att dölja” accepteras allt från kameror i tunnelbanan till random mail- och telefonavlyssning (gränsen går vid att låta sin registreringsskylt fotograferas och betala en struntsumma för att köra runt med en SUV i city, men det är en annan historia).

Vackert så, jag har ingenting att dölja… En som däremot tycks ha det är en av Sveriges främsta övervakningsförespråkare Thomas Bodström. I ett test på den briljanta ”kunskapsbanken” Frendo får vi det svart på vitt: att offentliggöra Tompas mailtrafik kan utgöra ”en fara för rikets säkerhet”. Lustigt nog är det ju samma rikes säkerhet som ska skyddas genom att dina och mina mail ska kunna lagras och läsas av andra.

Rättshaverist, tänker du medan du ringar in premiären av Emmas Värld i tv-bilagan. Men sen sitter du där på en ofrivillig Guantanamo-charter med en vuxenblöja från Tena, bara för att du undertecknat ett ironiskt fyllemail med ”Usama”.